Maffigt blogginlägg!

Jag har ju inte varit den bästa på att blogga, men det har sina anledningar. Främst beror det på internet. Internet i Kina är ju ett kapitel för sig som ni kanske vet. Skulle jag skriva ett kapitel om det skulle det mest vara svordommar, så jag skippar det. Men många sajter så som Facebook och min blogg är blockade, övriga sidor sjukt sega. Men nu har jag fixat VPN-tunnel och det ser ut som jag surfar från Sverige, så kan till och med kolla SVT, woho! Hur som helst tänkte jag ta igen lite och här kommer ett maffigt blogginlägg för dem som orkar läsa;

Nu har jag varit i Beijing i exakt två veckor, men det känns mycket längre! Sen jag kom hit har jag till exempel skaffat en lägenhet. Det började med att jag bokade fel hostell; Peking International Youth Hostel istället för PekingUni International Youth Hostel. Vilket jävla skillnad? Hamnade på helt fel sida av stan, en timme från skolan, och tänkte att där kommer jag nog bli rätt ensam. Den första jag träffade på mitt dormrum var en spanjor som också bokat fel hostel och som ska plugga samma som mig. Han och hans kompis (Alfonso och Laura) är från Barcelona och vi klickade riktigt bra. Kanske för att vi alla var lite dumma i huvet och bokat fel hostel?! Vi har i alla fall hittat en lägenhet tillsammans.

 

Lägenheten är det smutsigaste jag någonsin skådat. Eller ja, egentligen är allt i Beijing lika smutsigt. Men man bryr sig kanske lite mer om sitt hem? Jag har städat så knogarna blivit såriga! Började skrubba väggarna i mitt rum. Tog sammanlagt över 10 timmar. Var ända vrå måste skrubbas, för det är skitigare inomhus än i Stockholm utomhus, nej, värre! Toaletten tog 2 timmar för 2 personer. När vi öppnade toaskåpet bestämde vi för att inte skrubba det och aldrig åter igen öppna det heller för den delen. Under var det ett kackelacksbo. Nice. Duschen fungerade inte de första dagarna, men nu har vi fått en ny! Köket var täckt av ett tjockt lager fett. Hela köket har skrubbats med stålull! Vardagsrummet är fortfarande ett mission. Måste kanske vänja mig vid att det är skitigt. Är ändå glad att jag skaffat en ”hel” lght ihop med några jag ”känner”. Många andra i min klass har skaffat ett rum i en lght där det redan bor folk, exempelvis ett gäng skitiga kineser. Kineser städar inte. Vi hade en städtant här först, ursäkta att jag säger det, men det var nästan skitigare efter att hon vart där. Nog om städning.

Lägenheten är stor. Säkert 100 kvm. Perfekt läge! Vi har en stor, ehm hur ska man säga, inglasad balkong- fast den är en del av lägenheten. Utsikten är grym! Ut mot gatan, shoppingcenter, bilar, neonskyltar med kinesiska tecken, smogg och kaos. Bussen till skolan går utanför och tar bara några minuter, men den är helt opålitlig när det kommer till tider och ofta är den ofattbart knökad. Igår var det så trångt att Alfonso trycktes ner på knä och fick åka på knä hela vägen. Så igår köpte vi cyklar. Som ni kanske vet cyklar ju alla här! En sprillans ny silvrig bajk med cyklekorg av märket Audi är nu min. Allt är ju fejk i Kina…Till och med ölen och spriten man köper i baren. Krogkulturen är lite annorlunda här. I det området vi bor i bor många studenter, så det finns en hel del barer och klubbar. En bar vi brukar gå till säljer en halvliter öl för fem kronor, till tjejer. Klubbarna tar inget inträde och när man går in får man fem stycken drinkbiljetter, gratis, alla dagar i veckan. Igår var vi på en annan klubb och Laura blev lite chockad att vi inte fick drinkbiljetter, men så såg vi en stor skylt att alla drinkar är gratis för tjejer fram till 03. Puh. Kommer liksom aldrig vilja betala för en drink igen! Men jag undrar hur det går ihop rent ekonomiskt? (för klubbarna alltså, inte för mig!) Trots att spriten är fejk, så blir man inte bakis. Gratis att gå ut + inte bakis = lite farligt?

Efter att irrat runt på marknader och varuhus och bara hittat fula och lite dyra grejer till lägenheten, som lakan, handdukar, köksutrustning (lägenheten hade inget förutom basic möbler) tog vi en dag en taxi till IKEA. Jag hatar att erkänna detta med jag kände mig så himla lycklig när vi gick in där på IKEA, jag som är IKEA-motståndare! Kändes som hemma! Köpte det nödvändigaste, men billigaste, och tycker nu att mitt rum är himla fint och mysigt. Egentligen är det sjukt fult.  Men inrednings-snobben i mig har ramlat ner och dött och jag är numer sjukt nöjd om det bara är rent! Köpte även knäckebröd och skorpor. Tyvärr hade de inte kaffe, en liten besvikelse. Men jag köpte på mig 1,5 kg i Indonesien så det lär väl räcka ett tag;)

Skolan. Sjukt omotiverande att börja skolan faktiskt! Var en kamp att sitta på första föreläsningen. Trilla direkt in i föreläsningsdåsigheten och antecknade med ögonen i kors för att hålla mig vaken.  Men man märker att det är ett högt rankat universitet! Alla professorer pratar klanderfri engelska- vilket är extremt extremt ovanligt här! Här om dagen knacka vi på hos vår granne och skulle säga hej. Det visade sig att hon pluggade engelska på ett annat universitet. Så hon kunde faktiskt några knackiga ord. När vi sa att vi pluggade på BEIDA (Peking uni) slog hon händerna för kinderna, ”Oooooo!”, och blev svag i knäna. ”Wooow, you so good!” När vi sa att vi plugga business nästan svimmade hon. Jag har inte vart med om det, men hört andra som gått på tunnelbanan med en Peking Uni-mapp- då reser sig folk och lämnar plats!

Entrén till Peking University, som är 3 km2 stort

Kurserna som jag valt är alla ganska intressanta; Doing business in China, Managing across cultures, Electronic commerce, Chinese society and business culture och kinesiska. Har bara haft en kinesiska lektion än så länge. Så svårt!!!! Om man tar ett ord, som tex mu, kan det betyda 4 olika saker beroende på hur man uttalar det (väldigt snarlikt uttal!) Allt ifrån häst till mamma. Att skriva tecken ska vi inte ens prata om. Funderar på att ta privatlektion utanför skolan. Behöver verkligen kunna, man är helt handikappad här utan att kunna kinesiska efter som ingen kan engelska, jag menar verkligen ingen! Här om dagen gick vi förbi polisstationen och tänkte prova göra en polisanmälan (min plånka blev stulen). Vi försökte översätta med en app, men de fattade inte. Så det slutar med att vi står på polisstationen och gör charader om hur jag tappar min plånbok. Efter 20 minuter stog polismännen fortfarande som frågetecken och funderade antagligen på att bura in de tre idioterna som fjanta runt och kastade plånböcker omkring sig. Vi gav upp.

På toalett. Hur har de lyckats med denna översättningen? Inte ens Google translate skulle kunna misslyckas så fatalt!?

Jag börjar komma över hur oflexibla kineser är och hur komplicerat de (och deras system) gör allt, men det är inte lätt! Till exempel när jag skulle söka om student visum. En kompis var där här om dagen men hennes foto hade aningen gråvit bakgrund. Och den skall vara vit. Så det godkändes inte. Jag hade mitt körkortsfoto med vit bakgrund. Men min ena axel var aningen sned på kortet. Så då gick ju inte det heller. Suck. Försökte hitta en fotoautomat på campus. Hittade ett varuhus! Som hade allt. Till och med en fotograf. Tog ett kort och skulle betala. Kostade 35. Jag hade lite dåligt med cash men skrapade ihop 34,9 Y. Nähä, det gick ju inte heller så då fick jag leta reda på en ATM. Suck. Campus är stort, avstånden lika så. Så allt som allt tog fotogrejen 2 timmar extra. Jag gick hem, för jag vet inte vilken buss som går var, allt står på kinesiska. Föroreningen var uppe på 500 (jmf. Stockholm runt 5-10. Över 100= mycket hälsofarligt) Det blåste som bara den så man fick damm i ögonen. Så där gick jag i dammet med min sopkorg (som jag köpt i varuhuset) och grät en skvätt för jag var så trött, irriterad och arg på Kina och ville bara hem till Sverige. Chip chop, det svänger lite upp och ner. Men mer och mer älskar jag Beijing!

Något annat som jag har lite svårt att komma över är att jag är så himla mycket äldre än de andra studenterna. Det märks tydligt, framförallt vad det gäller icke-européerna. Alla är mellan 19-21. Vet en norsk tjej och en kille från Guatemala som är 25 som läser MBA, men that’s it. Ingen undergraduate, som mig, är över 21. Största skillnaden är kanske hungern på klubbandet. Exempelvis de amerikanska utbytesstudenterna har aldrig druckit alkohol eller varit ute förut. Ölflaskorna dricks i en klunk och vinet shottas. Känner mig som 100 år när jag står där och suckar och snurrar på mitt vinglas.

Så här stor är jag jämfört med 19-åringarna bakom. (bild: Mimi Prothero)

Föroreningen här kan vara rätt nasty alltså. Vissa dagar ligger det ett grått täcke över staden och alla har munskydd. Jag märker det väl egentligen inte mer än att när man snyter sig är det svart. Och alltid när man tvättar händerna är det svart. Och jag har haft konstand hes och hostar sen jag kom hit. Uppvärmningen av vår lägenhet är lite knäpp. Det är golvvärme men funkar nästan bara i mitt rum, så det är jättevarmt! Så härom natten var jag tvungen att öppna fönstret. Det var inte så smart. På natten hade pollution nivån varit skyhög och jag hostade så lungorna trilla ur och drömde lite hallucinationsartade drömmar. Träffat fler som upplevt det samma. Så härefter är det AC på istället. Känns lite ironiskt att man ska behöva ha värme och AC på samtidigt.

Vädret har varit svinkallt. Det är ju lika kallt ute som inne så man blir aldrig riktigt uppvärmd. Men från att dinglat en bra bit under minussträcket slog vädret om i förrgår och vi hade 12 grader. På fredag skall det bli 18 grader!!

Shoppingen här är helt galet bra. Så billigt! Har egentligen bara shoppat i vårt område. Har i huvetaget inte varit på så himla många fler ställen i Beijing än för att vara ärlig. Det har mest varit massa fix och trix så här i början. Men hur som helst. Skulle nog kunna spendera hela min tid här bara på att utforska shoppingen. Men avstånden till olika ställen i Beijing är stora. Ofta tar det en timme med tunnelbana eller taxi (en timme i taxi = ca 30 kronor) att ta sig någon annanstans. Som sagt det finns mycket att utforska. Jag återkommer!

Sätter punkt här eftersom jag sitter i min säng och totalt tappat känseln i min så kallade bakdel. Ja, det kanske säger en del om hur förbannat stenhård min säng är….

Bra jobbat till dem som orkade läsa;)

KRAM FRÅN BEIJING